En banan light tack.

Okynnesätande av bananer har alltid fascinerat mig lite lagom. Det är en känsla av äckel, förvåning och smärre chock som infinner sig varje gång någon drar sin banan. Man skulle lätt kunna få för sig att det finns situationer i vilka det är mer eller mindre passande att äta och så är det ju! Bananen har dock inte drabbats av dessa oskrivna regler. Banan är det nämligen ok att tugga i sig precis när som helst! Inte en smörgås, inte en klubba, definitivt inte en medhavd måltid som kräver någon form av bestick, och absolut inte snabbmat. Bara banan! Och hela beteendet kring bananen är minst sagt skumt.

Jag tappar totalt tråden när jag sitter med en människa, i synnerhet om denna människa är någon form av auktoritet, och människan helt sonika börjar fiffla med sin banan. Detta har hänt vid mer än ett tillfälle men jag väljer ett av dem att berätta om eftersom själva beteendet är detsamma i alla lägen. Har ni någon gång sett en doktor äta en banan samtidigt som denne försöker förmedla hur sjuk du är? Jag har. Man sitter där i all sin självömkan och fasar inför det kommande beskedet. Medan man berättar hur det står till med en sitter doktorn nääära och tittar en djupt i ögonen. Plötsligt, som genom ett trollslag är bananen framme. Man begriper inte var den kom ifrån men plötsligt skalar personen vant sin banan utan att bryta ögonkontakten. Det är inte heller någon hemlighet att man har en förmåga att se ganska dum ut vid förtärandet av själva bananen. Därför är det ytterst svårt att koncentrera sig på vad man har att säga när bananätaren gång på gång för bananen mot munnen samtidigt som denne nu börjat säga ”mmm”, ”mmm”, ”mhmm” på ”väl valda ställen. Som för att bekräfta att hon lyssnar till det du har att säga. Särskilt mystiskt blir det när ett av ”mmen” då och då kommer på helt fel ställe. Det är då man börjar undra om vederbörande faktiskt lyssnar eller om hon bara njuter så vansinnigt av sin kletiga gula kompis i handen.

Då skulle man kunna tänka sig att den stackarn som äter banan kanske inte fått någon möjlighet att äta tidigare under dagen (vilket sällan stämmer överens med att man fått vänta i 20 min eftersom vederbörande är på lunch) och man kanske skulle kunna misstänka att deras resonemang är logiskt. ”Banan är så lätt att alltid ha med sig i handväskan”. Men så är det ju inte! Bananätarna har ständiga problem. Ett av dem består i att bananen så småningom tar slut. Då sitter bananätaren där med sitt kladdiga skal och man bara vet att personen inget hellre vill än att göra sig av med likresterna som hänger slappt i handen och doftar sött klet. Detta besvärar sällan bananätaren lika mycket som det besvärar mig. Doften från den söta och kladdiga bananen påminner mig om och om igen om ljudet som plågat mig när bananätaren tillfredställde sitt begär. Ni vet vilket jag menar. Det där kladdiga ljudet som uppstår när bananen mosas sönder långt bak i munhålan för att lämna plats åt ny banan. ”Mmmm”, ”mmhmmm, *kladd*, ”mm”.

Inget av ovanstående är dock lika upprörande som följande: Den bruna bananen! Bananer kommer inte enbart undan med att åka med i väskan överallt och ignoreras under fikarasten för att kunna avnjutas under arbetspasset. Bananen måste också vara det enda livsmedel i världen som kommer undan med att vara direkt gammal och äcklig utan att det besvärar någon! För en banan är det helt ok att vara riktigt mörkbrun och mosig utan att någon höjer ett ögonbryn. Den får istället glada tillrop som ”nu vet man att den är mogen!” eller, ve och fasa, dessa ursäkter som ”den är bara gammal på utsidan. Den är säkert fin inuti”.  Men det finns trots allt ett tillstånd som den mest bananvane inte accepterar. Det är om det bruna övergått till svart eller mögel som drabbat bananen även på insidan. Då skulle man kunna tänka sig att även den mest inbitne banansoldat borde backa! Men icke. Plötsligt hör man ”oj den är visst äcklig där” sedan gör vederbörande det mest chockerande inom svensk matkultur. Hon BITER bort det äckliga. Med munnen! Hon använder alltså munnen för att avlägsna det som sedan ska hamna i soporna eller i närmaste buskage! Vid vilket annat tillfälle i livet har någon människa öppnat kylskåpet och börjat bita bort diverse mögliga och ruttna delar av livsmedel?? Det är helt bisarrt! Vad kostar en banan?? Inte mycket jämfört med en bit oxfilé och den är det minsann ingen som sänker tänderna i och chansar på att den nog bara är gammal på utsidan.

Den enda ursäkt jag kan gå med på att ge bananen är att det faktiskt är förhållandevis sunda personer som ägnar sig åt bananeriet. För det mesta är det människor med ett normalt BMI och en sund livsstil som lever med bananer. Och mycket hellre det än människorna vars karaktär är under all kritik. Dvs människorna som beställer på mc donalds och låter omvärlden veta vilka hälsomänniskor de är. ”En big mac&co tack. Jag vill ha en extra burgare till det och en cheesburgare också. Ta gärna plusmeny för ni är så snåla med pommes annars. Tre dippor till det tack. Sedan vill jag ha en blåbärspaj…eller…ja ta en blåbärspaj och en vanlig. Har ni förresten fortfarande kvar mjukglassen? Den med chokladsås? Det ska bli gott att ta till efterrätt…vad sade du? Att dricka…hmm. Ja en cola LIGHT!! Det är så mycket socker i den vanliga colan”…Jo men precis min vän. Det är sockret i colan som får dina kranskärl att slå knut på sig själva i rent självförsvar. Du vill inte ha en banan istället?

Posted in Blog | 1 Kommentar

Simsimsim. Eller kanske inte.

Simning är ett bra sätt att hålla kroppen i trim. Ja, då menar jag inte ”i trim” så som kissi tydligen menar, utan ”i trim” utan att ögonen står ut en halv mil utanför skallen och knäskålarna ser ut som planeter.  Vanligt trim alltså. Dessvärre bör simning ske i vatten. Jag har inget så stort vatten i mitt hem att jag kan utöva simningen här, utan måste åka till badhuset för att kunna plaska runt. Efter noggrant övervägande har jag insett att badhus är en riktigt äcklig plats att vistas på. Inte bara för att folk är nakna utan av en hel jäkla massa skäl som jag tänkte dela med mig av här. Jag tänker helt enkelt berätta om ett helt vanligt badhusbesök och ta med det obligatoriska äckleriet som verkar helt omöjligt att komma undan.

10.00: Man anländer till badhuset glad i hågen över att man äntligen tagit tag i saken och ska börja simma!

10.10: Man betalar, som den idiot man är, för någon form av säsongskort som man inbillar sig att man behöver.

10.15: Man inser att man skulle gett fan i det. Nu står man nämligen i omklädningsrummet och vill riva ögonen ur skallen och dö ihjäl av ren självbevarelsedrift. Här är man nämligen förbaskat ensam om att vara pryd.  Majoriteten av alla som befinner sig i omklädningsrummet är tanter som gillar att vara nakna. Tanterna har med sig sin stadiumbag för 199 kr och i denna stora väska har de lyckats slarva bort en hel massa saker. Hur letar man då lättast efter saker i en väska? Tydligen genom att placera den på golvet och böja sig framåt med raka ben. Det är nästan så att jag inbillar mig att det gör ont. Tanter kan inte rimligen vara sådär viga. Så där står man och vet inte hur man ska bete sig.

Man går till sist in i duschrummet för att ta en dusch, samtidigt som man hör tanterna skratta högt och klämma ur sig ”duscha? Nähävetniva jag ska ju ändå i vannet här udanom”. Man känner hur själen kräks över hela ens insida men bestämmer sig ändå för att simma när man nu väl tagit sig igenom den första äcklerifasen. Så tar man sig ut till bassängen och kliver i.  Bara för att upptäcka ett mycket märkligt fenomen…Alla tanter i badmössa är magiska. De kan simma minst en meter ovanför vattenytan! Jag begriper inte ens varför de använder badmössa. Med fisförnämt ansiktsuttryck gör tanterna de exakta simtagen som simskolebarn lär sig (ni vet de där som man drunknar om man faktiskt försöker utöva i vatten). De rör sig vansinnigt långsamt och hela överkroppen befinner sig ovan vatten. Det är nästan så att de måste sträcka sig ner för att nå vattenytan de simmar runt ovanför.

Till sist börjar man simma. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Då och då dränks man lite halvt av barnen som leker på andra sidan den där förbannade plastgrejen som delar av bassängen. Plötsligt hör man ett riktigt ordentligt fräsljud. Det är obligatoriskt och händer varje gång! Det är någon vidrig småbarnsmorsa som med ett leende på läpparna låter sin lilla snorkalle helt sonika snyta sig i näven på henne. (snorkalle är garanterat ungen på lekplatsen som är konstant grön under näsan och äter pinnglass året om. Glassen tappar han i sanden då och då men det bryr han sig inte om. Han slickar på den ändå. Smaken är päron eller vanilj och denna snorkalle finns på varje lekplats sedan urminnes tider) Näven drar hon sedan fram och tillbaka i bassängen medan hon berömmer snorkalle för prestationen! Man inser att man simmar i snor och att inget klor i världen kan ändra på det. Man har alltså fått nog och bestämmer sig för att gå upp ur kisspölen.

Nu simmar man mot stegen som man behöver för att kunna ta sig upp ur kalles snor eftersom man inte blev så vältränad att man orkar häva sig upp vid kanten. Då inser man att en av de oduschade tanterna från omklädningsrummet är mitt uppe i ett försök att ta sig ner i härligheten. Likt en blåval med dinosauriearmar hänger hon sig fast i stegen. Den blå baddräkten med stora vita blommor på skaver in på de mest skrämmande platser och man simmar fort så in i helvete ett varv till för att inte riskera att dras med i suget om hon skulle tappa taget. Dessvärre hinner man tillbaka igen lagom tills hon fått bägge fötterna på stegen och då…just när man inte trodde att det kunde bli värre…då ser man de vita fläckarna under höger fot. Vårtmedel. Jaha. Mysigt. Verkligen. ”Om damen ursäktar ska jag bara bryta av mig benen i förebyggande syfte”.  När man till sist tar sig ur bassängen känns det som man blir våldtagen om fötterna hela vägen in i duschen och väl där skrubbar man fötterna så att man nu kommer att behöva köpa skor i två storlekar mindre.

Detta kan man förstå men medan man står där och skrubbar upptäcker man ofrivilligt att tanten i duschen bredvid ger sitt underliv samma behandling. Hon skrubbar jajävlarinorden som om hon ville tvätta bort hela grejen och man blir så chockad och generad att man inte vet vilket ben man ska stå på. Man flyr in i bastun och är naiv nog att tro att man kommit undan. Hur satans dum i skallen är man?  Finns det någon tjej som varit i en bastu utan att ha fått kommentaren ”man ska inte ha badkläder i bastun”…”NÄHÄ? Menar tant det? Jag hörde inte riktigt vad du sade men om du slutar sitta på översta bänken och skreva som om du ville sluka halva Sverige med ditt monstergap till yxhugg kanske det slutar eka?” Varför varför varför får jag inte ha bikiniunderdel på mig i bastun? Jag vet nog varför. Usch. Snusktanter.

Vid detta laget har man fått nog och bestämmer sig för att avlägsna sig från badhuset och aldrig mer sätta sin fot där. Så man återvänder till skräckens kammare, även kallad för omklädningsrummet. Först blir man lite rädd och tror att man har kommit helt fel men ganska snart inser man att det bara är Chewinz och Leoz morsor som bestämt att de är för unga för att byta om själva med alla pedofilerna i männens omklädningsrum. Det begriper ju vem som helst att pedofiler förgriper sig på barn i duschen på det lokala badhuset. De är minsann inte rädda för att bli påkomna! Att Chewin och Leo är typ 40 år är tydligen inget som de överbeskyddande mammorna reflekterat över. De vet bara att omklädningsrummet på herrarnas sida är fullt av pedofiler. Badhuspedofiler dårå! De skiljer sig från pedofilerna som sitter i buskarna på en lekplats hela dagarna. Ni vet pedofilerna som gömmer sig inne i buskagen och visar att de varit där, och tänder på småbarn, genom att lämna en porrtidning full av vuxna porrstjärnor efter sig!?

Fort så in i norden byter man sedan om under sin handduk. Tror man. Tills man inser att man svept den ganska illa och stått med arslet bart i minst fem minuter. Man försöker skingra tankarna och lindra våndan genom att tänka att det snart är över. Att det inte är långt kvar. Att det omöjligt kan bli äckligare än vad det redan är. Man sätter ner sin nakna fot på golvet och inser att man precis trampat i någon annans använda, uppblötta plåster.

Lagom äcklad och med en känsla av att ha blivit utsatt för ett övergrepp går man därifrån i sina, nu två storlekar för stora skor, och säsongskortet får ligga kvar i plånboken. Ifallattomkanskenågondag…Fet chans!

Posted in Blog | 14 Kommentarer

Klä på dig och uppför dig som folk. Tack.

Jag tänkte dela med mig av en fruktansvärd upplevelse som jag ofrivilligt tvingas vara med om om och om igen varje vår. Så fort temperaturen kryper över 10 grader blir det helt legitimt att vara naken på alla möjliga platser. Tyvärr ser jag inga snygga tuttar eller vältränade överkroppar någonstans. Människor med dessa fysiska egenskaper verkar dessutom ha utvecklat en form av respekt för sin omgivning.  Är man däremot i övre medelåldern, man, och har sisådär 40 trivselkilon centrerade till överkroppen åker tröjan av direkt. Givetvis ska man inte behöva ha tröja när man går och handlar mat! Detta medför att jag, en oskyldig medborgare som försöker vistas i en butik utan att bli blind, måste konfronteras med diverse överkroppar av vidrigaste sort medan jag försöker plocka frukt.

Det är fan inte ok att låta sin könshårsbeprydda överkropp hänga lös i alla sammanhang och på alla platser. Det är vidrigt. När jag var barn var jag rädd att hitta en halv mask i äpplet. Nu är jag rädd att hitta ett gubbhår.  Oftast sitter överkroppen på ett par pinniga ben som är fästade vid ett par fruktansvärda fötter. Fötterna är gula, hälarna är stenhårda och fulla av sprickor. Men varför skulle man försöka dölja eller behandla  något sådant? Strumpor eller fotvård är ju en plåga och nagelsvamp är så vanligt så det ska man faktiskt inte försöka åtgärda. Det vore ju som att behöva amputera ett ben eller tre.

Frugan till dessa män, om de till min stora förvåning lyckats skaffa sig en sådan, är med största sannolikhet damen som nyser på frukostbullarna.  Man kan faktiskt inte kräva av vuxna människor att de ska plåga sig själva med den enorma ansträngning det innebär att täcka för munnen om man måste nysa eller hosta. Det går bra att göra det rakt ut i luften. Det finns alltid något som tar emot. I synnerhet om man nyser rakt in i skåpet med bullar eller mot nacken på den som står framför i kön.

Tanten är av den kupongkåta sorten. Fast utan kuponger. Följande dialog vill jag gärna dela med mig av. Den utspelade sig i coops kassa för ca en vecka sedan.

-Tant: Hej, min dotter var här förra veckan. Hon hade en rabatt som hon inte fick nyttja riktigt..

- Kassörska: Oj det var ju tråkigt. Vad var det för rabatt?

-Tant: Ja det är inte så viktigt men jag tänkte att jag kunde få nyttja den nu istället eftersom det blev så tokigt? Det var ganska mycket rabatt!

-Kassörska: Visst ska du få det. Har du med dig någon kupong eller vad var det för rabatt?

-Tant: Ja ni vet ju själv vilka rabatter ni hade förra veckan.

Jag gör nog bäst i att beställa hem någon form av matkasse.

Posted in Blog | 1 Kommentar

Välkommen.

Eftersom jag är medveten om min destruktiva irritation tänkte jag ägna mig åt att sprida den över nätet. Givetvis vore det kul om någon brydde sig men eftersom det inte finns något att bry sig om egentligen överlever jag förmodligen även om detta förblir en patetisk dagbok. Precis som resten av alla miljarder ointressanta bloggar i vilka folk inbillar sig att någon verkligen bryr sig om vad deras barn ätit till middag eller hur fin deras skogspromenad var.

Jag kommer således inte att skriva om något intressant. Bloggen kommer inte att innehålla löjliga detaljer om min vardag, mina inköp, eller middagsplaner. Den kommer inte heller att innehålla några glada tack för fina kommentarer och ni kommer aldrig att se en vädjan om fler. Detta är helt enkelt min mentala toalett. Välkommen. Hoppas att du ska trivas i dyngan.

Posted in Blog | 4 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.