Kom ljuva ålderdom.

Vad jag längtar tills jag blir svingammal och kan gagga ”daaagens ungdom” som svar på allt. Jag har redan planerat min första dag som åldring i detalj. Jag är bara 27 år (tror jag) och ändå vet jag precis hur man ska vara när man är riktigt gammal! Jag kan knappt vänta. Den där tiden då jag liksom bara kommer att finnas på ren och skär jävelskap ska nyttjas till tusen. Jag ska alltså bli en helt vanlig pensionär.

Jag kommer således att börja dagen med att planera olika destinationer till vilka jag ska färdas för att nyttja min rätt i samhället och fungera som en stor lucka i kugghjulet som hade drivit på skitbra utan mig. Sedan ska jag skutta ut till min bil, vilken jag inte borde få köra eftersom jag är halvt blind, helt döv, och så stel i lederna att när foten väl trampat ner gaspedalen måste jag använda händerna för att bryta den ur nedtrampat läge.  Foten alltså. Inte pedalen. Pedalen sitter förmodligen helt på svaj. Vad fan vet jag. Bilen har inte varit på besiktning på 25 år. Det behövs inte. Jag tycker ju att den funkar bra! Och mig säger man inte emot. Jag är ju gammal och alla former av kritik gör därför kritikern till ligist.

Jag ska njuta av hela bilresan till affären. Väjningsplikt och cirkulationsplatser är trams. Folk ser väl att jag kommer. Då får de väl bromsa! Jag har ju haft körkort längst vid det laget och det är en anledning så god som någon att ha konstant företräde. Lite spill får man räkna med. Det är ju knappast så att jag känner barnfamiljerna som färdas på gatorna tillsammans med mig. Och jag har ju aldrig dött ihjäl. När jag slutligen glider in på parkeringen kommer jag att konstatera att parkeringsfickorna är för smala för min smak. Men det är ju som sagt bara en smaksak. Jag drämmer upp bildörren lite extra hårt så att jag får plats att svänga ut mina styva ben! Och här, som genom ett trollslag, upphör all hurtighet! Nu ska jag nämligen gå in i livsmedelsbutiken och jag har inte bråttom! Jag har ju väntat på denna stunden hela dagen. Vem vill handla när alla andra är på arbetet. Det är ju tråkigt.

Det är roligt att handla. Därför gör jag det gärna en dag när så många som möjligt är i butiken. Det enda som är tråkigt är som sagt att jag ibland måste vänta hemma  och ha tråkigt medan butikerna gapar tomma och folk är på sitt arbete. Det känns lite besvärligt men det är det värt för klockan 17 när alla barnfamiljer försöker handla middag, då är jag där och står mitt i deras väg! När vagnen är fylld till bredden och höjden måste jag börja bege mig mot kassorna. Det är skönt att vara gammal. Hade jag varit ung hade det varit ett rent helvete att behöva lirka sig fram mellan de andra människorna och mödosamt yppa löjliga ord som ”ursäkta” och ”tack”. Den tiden är sedan länge förfluten. Min ålderdom ger mig nu rätt att med full kraft bränna rakt fram genom butiken med vagnen som murbräcka. Bakom mig lämnar jag blödande hälsenor, omkullvälta små barn som skriker av skräck, och en och annan vara som flugit omkull. Till slut får någon halvdöd nog och yppar ”ta det lugnt”. Då är min lycka gjord! Då kan jag nämligen se helt våldtagen ut och på så vis få minst 10 sympatier från folk som tycker att det är för jävligt att ge sig på åldringar som redan har det svårt nog! Det bråket lämnar jag bakom mig när jag går till kassan.

Detta är min favoritsak att göra på hela dagen! Att betala är så spännande med modern utrustning. Därför har jag skaffat mig ca en miljard olika sorters kort. Jag har inte en blek aning om vad de ska användas till men det får man ju reda på så småningom. Folk borde sluta vara så stressade tycker jag! En kö är en kö är en kö och man får vänta på sin tur! Jag försöker betala med bibliotekskortet, högkostnadskortet, kortet av det söta barnet jag klippte ut ur tidningen förra veckan, och slutligen rätt kort. Vid detta laget har butiken förmodligen stängt för 2 timmar sedan och har den inte det kan jag känna mig ganska säker på att någons kylvaror är relativt fördärvade! Kön drar en suck av lättnad när kassörskan äntligen hjälper mig att hitta rätt kort och sucken av förtvivlan när det visar sig att det inte var några pengar på det kortet är som ljuv musik i mina öron.

Nu måste jag ringa till min make. Tur att jag står i kö och att en kö är en plats i vilken det är helt naturligt att vänta. När min man svarar lägger jag av misstag på luren eftersom jag inte vet hur man pratar i telefonen. För man måste väl ändå trycka på något innan man börjar prata och den röda luren ser trevligare ut än den gröna. Den har jag ju redan tryckt på en gång.  Med lite vägledning från den behärskade herren som står bakom mig i kön lyckas jag till sist komma i kontakt med min käre make. Detta gör mig glad ända in i hjärtat. Därför upplyser jag nu min man om hur fantastiskt galet det är att kunna stå mitt i affären och prata i telefon. Ja teknikens under. Det är inte klokt vad man kan göra i dessa dagar.  Hejdå!  Attans…nu glömde jag ju något det är jag säker på. Vad var det nu igen? Jo, pengarna glömde jag ju prata om. Det försvann liksom bara. Jag är ju gammal. Det är nog lika bra att jag använder kontanterna ändå. De ligger i börsen. Börsen är svår att öppna när man är gammal och har korvfingrar som är fulla av vätska. De andra får vänta på sin tur.

Till slut har jag äntligen fått upp pengarna, tappat dem på golvet, kisat mot varje sedel, och fått kassörskan att skrika ”FEMHUNDRASJUTTIO KRONOR TACK” tolv gånger. Stopp ett tag här nu… Det låter mycket.  Vad är det som är så dyrt? Kan kassörskan möjligtvis gå igenom de olika varorna för mig så att jag inte blir lurad? Visst kan hon det. Det är hennes jobb. Jaså det var katrinplommonen som kostade en del. Det är ju inte klokt. Motvilligt betalar jag FEMHUNDRASJUTTIO kronor och jag känner hur kön bakom mig spritter av glädje och lättnad. Så jag ler mot bakomvarande, nickar ett tack för mig, och kommer på att jag har minst 4 olika rabattkuponger i innerfickan. Tror jag. Eller är det i ytterfickan? Attans vad många fickor man kan råka ha. De låg visst i olika fickor.

Nu får vi ta om det från början för om jag inte nyttjar kupongerna nu kanske jag aldrig får möjlighet att göra det. Rabatt på tvättmedlet skulle jag ju ha. Det är en hel femma det rör sig om. Om barnfamiljerna i kön skulle kunna få tyst på sina femåringar som nu står med svältmagar i vädret och gråter förtvivlat av hunger så skulle jag kanske bättre kunna förstå kassörskans förklaring till varför rabatten bara gäller för Via och inte Ariel. Det kan jag inte riktigt förstå. Då vill jag byta! Kan man lösa det på något vis? Kan någon annan springa och hämta annars gör jag gärna det själv. Mig lurar ni minsann inte. Slutligen har kassörskan lyckats påkalla lite uppmärksamhet och fixat fram rätt tvättmedel. Parfymerat. Fy vad äckligt och onaturligt. Jag ska nog inte ha något tvättmedel alls denna månaden. Det lägger vi åt sidan. Så spar jag tills änglamarks oparfymerade kommer på rea. Och ska jag inte ha tvättmedel är det inte lönt att jag köper några av de andra varorna heller faktiskt. Det är lika bra att jag tar allt på en gång vid ett senare tillfälle. Ledsen om jag ställde till besvär!

Publicerat i Blog. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Lämna Trackback.

7 Responses to Kom ljuva ålderdom.

  1. christine säger:

    Tack för en stunds läsning . You made my day . Nedbäddad sjuk tack tack

  2. Kenneth säger:

    Du är och har alltid varit min stora idol då det gäller att uttrycka sig i tal och skrift.
    Dessutom med en en humor som exakt överensstämmer med min egen.

    Kenneth

  3. Rickard säger:

    Du är svingammal :D <3

  4. Hoppan säger:

    Äntligen något att se fram emot. Tack tack! :-D

  5. Bella säger:

    Fantastiskt roligt!!!

  6. li säger:

    Fyfan vad bra skrivet! Nu kommer jag följa ditt skrivande slaviskt har jag en känsla av. Har alltid gillat dig på familjeliv också.

  7. hugo säger:

    Fantastiskt bra läsning. Jag hatar framtida dig mer än någonting annat. Och det genom välformulerad skrift. Vilket innebär att det kanske mest bara är en sån där ungdomlig komplimang.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.